Postit-beroende

Postits har sedan länge varit en av mina bästa vänner. Ett utomordentligt sätt att inte låta viktig information slinka förbi. Det var alltså inte förrän några månader sedan som jag insåg vidden av min tankspriddhet. Jag kom nämligen på min själv, skrivandes på en postitlapp att jag inte skulle glömma att gå igenom alla mina postitlappar. Lite på skämt har vi sedan benämnt detta fenomen som "postitsjukan."

Bilen startade inte

Jag drabbas ofta av dessa gnomer som flyttar min bil på parkeringen när jag är inne och handlar. Jag vet var jag har ställt den, men när jag kommer dit så är den aldrig där. Vid ett tillfälle för en tid sedan hade jag dock orsak att vara nöjd. Min splitter nya, ännu opersonliga, bil stod där den skulle. Men av någon anledning funkade inte fjärrkontrollen till låset. Fast jag hade ändå glömt att låsa så det gick ändå att komma in i bilen. Men bileländet startade inte. "Fel på den elektroniska startspärren," tänkte jag. Dessa moderniteter.
Det hela slutade med att jag fick ringa en bärgare (mobilen hade jag glömt hemma, men jag fick låna en av en förbipasserande). När bärgaren håller på som bäst kommer en kvinna och undrar vad ända in i alla dödsjävlar som pågår. Varför ska hennes bil bärgas? Oops, fel bil. Min stod på en annan plats. Fjärrkontrollen fungerade. Och bilen startade.

Hungrig riksdagsman

Det hände en av dagarna under vår fars tid som riksdagsledamot då debatterna var långa och rasterna korta eller inga alls. Men äta måste man. Far hade noga planerat för en lunchrast. Plötsligt blev en av debatterna inställd. Det gav tillfälle till en rejäl lunchrast. Han gick iväg med en kollega.
Efter att debatterna dragit igång igen dröjde det inte länge förrän far började titta på klockan. Han tänkte att närmade sig lunchrasten som han hade planerat. Det drog över lite men det blev ändå så mycket tid över att han hann springa iväg och köpa en smörgås. Han blev lite sen tillbaka och bad sin bänkgranne om ursäkt och förklarade att utan den här smörgåsen skulle han ju inte få något att äta på hela dagen. Bänkgrannen stirrade på honom med samma blick som vi syskon får när far glömmer var han parkerade bilen (garageuppfarten) och var glasögonen är (i handen).
"Men Harry, du och jag var ju och åt lunch i en hel timme för knappt en timme sedan!" Det är vår far det. Så tankspridd att han till och med glömmer bort att han är mätt!

Barnvakten förvarnade

Barnvakten ringer tio i sju och säger att hon blir försenad. Fem i sju ringer jag barnvakten och undrar varför hon inte kommer. Hon blir helt förvirrad "Men jag ringde ju dig nyss!"
Ulla-Maria

Distraherande irritation

En gång när jag var på väg till jobbet låg jag efter en riktigt irriterande, långsam bil. När jag retat mig på den ett bra tag och undrat var personen i bilen hade sin gaspedal upptäckte jag att jag hade passerat min avtagsväg för flera kilometer sedan. Jag fick köra en lång omväg och ringa chefen och säga att jag var försenad till jobbet…
Linda

Bra kunder betalar snabbt

En godvän körde in på macken. Han gick in i bensinbutiken för att betala och stod i kö. När det var hans tur frågade expediten: "Vilken pump?" Han tittade ut genom glasfönstret efter sin bil för att se pumpnumret. Då insåg han att han faktiskt inte tankat ännu. Han hade ställt bilen vid bensinpumpen och gått rätt in för att betala…
Bengt

Hunden visste vad som gällde

När min hund var valp gick hon lös med mig till bilen varje morgon, en sträcka på ca 40 meter. Efter någon månad av dessa morgonpromenader med den lilla valpen såg jag att hon började gå halva vägen till bilen för att sedan vända och gå tillbaka till ytterdörren, vända igen och gå till bilen. Det var då jag insåg att så många gånger hade jag glömt saker och vänt halvägs när jag kommit till bilen. Hunden hade lärt sig att det var så man gick till bilen…
Brita R

Vill du läsa fler berättelser?

Du kan skrolla vidare och du kan titta på inläggen i mittenspalten här och på förstasidan - under "skriv din tankspridda berättelse..." Du kan köpa någon av tankspriddaböckerna.

Dela/spara:

| Fler

Jag ringde giftinformationen

Jag skulle skicka ett sms till min sambo och letade länge i mobilens telefonbok tills jag insåg att jag tänkte på hunden inte min sambo och försökte hitta hundens namn i telefonboken... Kanske för att hunden skulle få sin medicin. Jag tog fram en tablett och plötsligt kändes en äcklig smak i munnen.
Jag hade svalt medicinen!
Ringde i vild panik till giftinformationen som lugnade mig med att det inte var farligt. Mannen i luren sade: "Det är sånt som kan hända".
Ja, mycket kan hända när man är tankspridd. Vovven fick i alla fall sin medicin till sist.
Rebecka